”The very existence of Genshiken defies natural order.”
Föreställ dig att det är din första dag på en ny skola. Nervös och skygg smyger du dig försiktigt genom de kakofoniska korridorerna fyllda av studenter av varierande ursprung och tillhörighet. Drunknande i informationsblad och överfallen av metande föreningsrepresentanter ålar du dig vidare mot ditt mål. På vägen dit ser du hur andra rör sig åt samma riktning. Deras konversationer skrämmer dig, deras till ytan överväldiga expertis inom det ämnesområde som du älskar får dig att tveka och tro att du ej är tillräckligt nog. Det upptagna klassrummnet som du sökte dig till skriker oskyldighet, men samtidigt solidaritet, och du förvånar dig över den avslappnade, om endast lite pinsamma, stämning som är motsatsen till den mardrömssituation du hade målat upp i ditt huvud. Till slut har du nått fram, till Bromma Anime och Manga Klubb. Det scenario som nyligen beskrevs är vagt kopplat till det första kapitlet av serien Genshiken, som handlar om en förening för dem intresserade av japansk populärkultur lik den förening vars hemsida du har besökt, men beskriver samtidigt den dag som jag först steg över tröskeln till BAMK
I Genshiken får vi följa den passiva huvudkaraktären Sasahara, som utav sin uppväxt med japansk populärkultur, och nördighet i allmänhet, drivs till att gå med i en skolförening med det som sin primära knytpunkt: Genshiken. Även om det är Sasahara som bär på den nominella titeln huvudkaraktär, är det egentligen alla klubbens medlemmar, och hur de interagerar med varandra, som är det centrala med serien. Alla medlemmar är främst inriktade på ett särskilt område, som cosplay och mangateckande, och det går att som läsare eller tittare att få en komplett bild av denna hobby när de väl är tillsammans. Sasahara är tveksam till att gå med i föreningen, men hans instinkter övervinner till slut hans sunda förnuft. Med tiden vågar han öppna upp sig, och visa upp fler av sina latenta kvalitér som har har burit på under hela sitt liv.
Den aspekt som får Genshiken att skina ljusare än många andra serier som försöker spegla nördkultur är dess ärlighet. Om man har levt omkring den “otaku”-kultur som serien speglar, eller om man helt enkelt klivit sig igenom Internets träsk länge nog, är det många delar som troligen kommer att vara bekanta och uppskattas för den trogna representationen. Om inte, så kommer du troligen inom kort likt de i serien att se “Gundam” istället som “Gundamn”. Under berättelsens gång introduceras och utvecklas de olika medlemmarna i intressanta riktningar, och även fast deras gemensamma intressesfär är en fastspikad del av serien, fungerar det även som ett sätt för att få deras relationer att frodas. Dessa karaktärer börjar simpla nog, men kan genom de träffar och utflykter Genshikengruppen organiserar tvingas utsättas för situationer sprudlande av både glädje och ångest, vars följder knuffar karaktärerna framåt.
Författaren förstår gott och väl hur det är att växa upp i ett samhälle där ens egna intressen inte alltid resonerar väl med omgivningen. Den ljuva känslan av bitterhet när individer utan ett endaste bekymmer tvingas anpassa sig till framtida obligationer kunde endast åstadkommas om karaktärerna var tillräckligt älskvärda till att börja med. Visserligen slirar serien efter ett tag in på olika ifrågasättbara sidospår; som när en harem plötsligt byggs upp från ingenstans, men även det kan anses tjäna ett syfte i slutändan. Det är de interaktioner och sammandragningar mellan likvärdiga människor som håller en fastklistrad till slutet, för att man inte vill låta sina fiktiva kamrater gå.
Det som sker i Genshiken skiljer sig inte mycket från hur det är på ett vanligt BAMK-möte. Folk faller in vid lämplig tid, engagerar sig i diskussioner om bisarra och underbara ting, samtittar på lockande anime, läser manga eller gräver på Internet efter finurliga dumheter. Ibland görs gemensamma utflykter av en enad vilja, och inte sällan tar klubbmedlemmarna på sig större projekt för att expandera föreningens vyer. Naturligtvis finns det stunder av problem och frustration, men genom att dessa hinder bemöts och tas förbi leder det till att föreningen stärks som helhet. Likt i Genshiken är det denna gemenskap som gör föreningsengagemanget tidsvärt, och är en aspekt som är svår om inte omöjlig av kopiera på distanserade vis.
Med detta sagt, vill jag höja rösten för att du, som potentiell eller redan existerande medlem med ett intresse för japansk populärkultur, kan försöka överkomma din möjliga rädsla och nervositet och ge BAMK, eller vilken förening som helst för den delen, en chans. BAMK är visserligen en förening för de som är en aningen mer insatta inom generell japansk nördkultur än de flesta andra, men om du känner dig osäker men villig att lära dig mer finns det folk som troligen är villiga att ta dig under deras vinge. Det är icke garanterat att du omedelbart gjuts in i föreningens berggrund eller att det som utförs under mötena faller dig i smaken, men då har du åtminstone gett det ett ärligt försök, och kan säga att du har växt som person. Se på Sasahara, om han hade vänt ryggen till Genshiken hade det troligen inte funnits tillräckligt med material för att göra en serie på tjugoen volymer! Med andra ord, så kommer din tillvaro att hållas händelserik!
PS: Läs eller se även på Genshiken!
/Anonym medlem
